Mithroophoergh Kingdom

Ny adress: http://mithro.synthasite.com

Denna sida lär ligga kvar ett tag tills allting är flyttat.

Öken, torr sand och en stekande hetta som håller på att torka ut alla krafter inom dig. Du är svag. Runt omkring dig finns endast öken, öken och ännu mer öken. Du känner den brännande heta sanden under tassarna och solen som plågar dig med sin värme. Här är det helt öde, det var flera dagar sedan du såg en annan orenuk sist. Du börjar undra vad du egentligen gör här. Vad det är som har drivit dig att korsa denna eländiga öken.
Men så stannar du upp på en stor kulle av sand och låter blicken stirra rakt framåt. Långt långt därborta i horisonten ser du ett berg som reser sig. Du börjar vandra dit, med en ny liten gnista som tänts inom dig. Kanske var alla de vackra sagor du hört sanna ändå, de som du alldeles nyss tvivlat starkt på.

Ju närmare bergen du kommer, desto högre tycks de bli. När du stannar vid bergets fot och blickar upp för det kan du bara se hur det mäktiga berget reser sig högt upp. Hur ska du lyckas klättra över där? Öknen har redan tagit slut på alla dina krafter, och mitt bland hoppet du nyss kännt börjar en missmodig känsla krypa fram.
Trots att du är svag, bestämmer du dig för att försöka klättra över bergen. Du börjar ta dig uppför den kala bergrunden. Turligt nog så är berget inte så jättebrant, och det är inte så svårt att ta sig upp för det. Men ju högre upp du kommer, desto mer börjar en ny fara gnata sig in i ditt medvetande. Hettan avtar och en bitande kyla börjar tränga fram ju högre upp du kommer. När du nästan är uppe på toppen stannar du till när en isande vind drar och sliter i dig. Du klamrar dig fast och lyckas stå emot, och kan äntligen klättra de sista metrarna upp till toppen.

Framför dina ögon breder något mycket otroligt ut sig. Nedanför berget där du nu sitter och vilar dig breder en kritvit vacker öken ut sig. Palmer växer upp här och var i ökensanden. Längre bort växer gräs upp ur marken och långt därborta kan du se grönskande slätter breda ut sig. Bortom slätterna växer höga träd upp och bildar stora skogar. Och långt långt borta i horisonten kan du se det stora böljande havet.

Upprymd av den storslagna synen klättrar du ner för bergwet på andra sidan vilket går mycket lättare nu. Sedan galopperar du i full fart över ökensanden och fram till den grönskande slätten där du omedelbart hungrigt börjar äta av gräset. Men efter en stund hör du någon som harklar sig alldeles framför dig, och du lyfter på huvudet. Där framför dig står en stor, muskulös och majestätisk svart chzaztier med man och svans i skinande guld. Runt mule och ögon är han vit som månskenet, och i pannan har han en gyllene stjärnformad fläck som rinner ner i en rand till mulen där den avslutas i en lilja. Nedanför liljan, mitt på multippen sitter en sockersöt rosa hjärtformad fläck. Hans ben är gyllene och på dem växer ett långt vågigt hovskägg ut. På det vackra ädla huvudet sitter en mycket stor gyllene hornkrona och till och en gyllene kungakrona prydd med smaragder och silver.
Längs nacken rinner en svart rand, som bakom öronen går ner i en svart rand i manen. Den fortsätter över ryggen, tvärs över den gyllene randen som går nerför hans bog och den vita fläcken på hans välformade starka bakdel och slutligen ner i svansen där den avslutas i den svarta svanstippen. På halsen i hans man syns också en stor vit diamantformad fläck och nedanför denna mitt på hans bröst finns en vit hjärtformation som fortsätter ut i hans vita mage och bakdel, och även nerför en bit på insidan av hans ben.
Hans mörkt mörkt bruna ögon, som har samma bruna färg som en riktigt mörk dyr choklad, betraktar dig under den långa vilda gyllene och svarta luggen, och de glittrar av hans vilda, stolta själ. Du får fram ett halvtaskigt hej, och presenterar dig själv. Han nickar tyst och med sin djupa trygga röst presenterar han sig själv som den store King Doran Arroyman Fra Icenhoof Winterwood, konung över Mithroophoergh Kingdom och Monoceros-flocken, och ledare över Kungsörnsklanen. Han hälsar dig sedan varmt välkommen till Mithroophoergh och säger att du mer än gärna får stanna hos honom och hans flock. Därefter vänder han om och går iväg bort mot alla de orenuker som betar på slätterna, vilka bara är runt hälften av hela hans stora flock.

På denna sida finns fakta om karaktärer, orenuker och mycket mer som rör sig runt Mithroophoergh Kingdom. Jag som driver sidan, och som har hittat på alltihopa, kallas Natheyecea Nevacey. Detta är dock bara mitt alter-ego, mitt riktiga namn har jag ingen lust att avslöja. Jag skriver och ritar mycket. Oftast ritar jag orenuker, och ännu hellre någon ur Dorana-hovet eller någon annan karaktär som finns i Mithroophoergh Kingdom. Jag skriver även berättelser om Mithroophoergh Kingdom.

Orenuker är ett fantasidjur som jag har hittat på.

Raser finns det gott om, Preyerbreden, eller Naqdacen, är dock den ursprungliga orenuken, även den vanligaste. All fakta om utseende etc nedan är därför riktad mot denna ras.

Färger finns det gott om! En orenuk kan se ut nästan PRECIS hur som helst! Den kan vara grön, gul, lila, rosa, röd, brun, svart, vit, prickig, fläckig, randig etc och den kan ha tecken över hela kroppen, på benen och på huvudet.

Utseendet är nog det mest unikaste. En orenuk har ett ädelt huvud med liten nos, hög hjässa med stupande panna och stora ögon. Näsborrarna ser ut ungefär som på ett får eller liknande fast utan det där lilla strecket ner till läppen. Öronen är stora och spetsiga (lite som förstorade hästöron) Halsen är lika lång som på en kamel fast den sitter högt ansatt som på en häst. Den är mycket smidig och kan böjas till en postion liknande en kamel, den kan hållas rak, den kan välvas likt en arabhäst (om än mera) och den kan böjas som en svanhals. Positionerna har en viss roll i rangordningen. Kroppen påminner om en blandning mellan häst, vinthund och hjort. Ryggen är stark och viktbärande vilket har bidragit till att den som domesticerad används till ridning. Manken är medelhög, och sätet (området efter manken) är ganska djupt. Efter sätet välvs ryggen likt på en vinthund men slutar som på en hjort med den till formen rävliknande svansen högt ansatt.Bakdelen är kraftfull och benen kan ställas ungefär lika brett isär (fram och bak respektive åt sidorna) som en människa kan.Benen är mycket långa och seniga och fullt anpassade för fart och hoppning. Du skulle bli förvånad av att se en orenuk springa i full fart. De kan nämligen sträcka ut benen och skjuta sig frammåt och ta flera meter i ett ända språng. Ett språng sedan gör dem snabbt, vilket resulterar i att de är fruktansvärt snabba. På frambenen har de två tassar som ser ungefär ut som vanliga tigertassar. De har utfällbara klor vilka de kan klättra, rivas mm med.På bakbenen däremot har de klovar. Det ser ut som hovar men är hjärtformade. De har baktill även två lättklovar som kan liknasvid klövdjurens lättklövar. Skillnaden är dock att orenukernas lättklovar är betydligt längre och vassare och de kan utan problem vridas ett helt varv! Tack vare detta kan de klättra, gå på is mm utan problem.

Chzaztier/hingst och aeye/sto är vad man (på svenska) kallar fullvuxna fertila honor och hanar. Filly är stoföl, Colty är hingstföl, chirly är ungsto, stally är unghingst, kidy är ett steriliserat ungsto, oxy är en kastrerad stally, märr är ett steriliserat sto, vallack är en kastrerad hingst, pelé är ett gammalt steriliserat sto, en geldy är en gammal steriliserad hingst, Dind är ett gammalt sto och Stag är en gammal hingst.Hingstar är oftast mer retligare på humöret än ston och yngre respektive äldre av samma kön. Musklerna sväller i puberteten och rösten förändras till basröst i målbrottet. I puberteten börjar också hingstarnas horn och övriga "accessoarer" att växa ordentligt. Till dessa hör horn (två stora vassa och förgrenade), örontofsar, mustasch (morrhår), skägg (växer från mellan ganascherna till hakan där den avslutas i en kraftigare tofs), man (typ lejonman) och klovskägg (samma sak som hovskägg). Ston är mycket lugnare och snällare (oftast) än hingstar. De får ett långt enhörningsliknande horn i pannan och har en hästliknande man. De är också mycket mer feminima än hingstar.En kastrerad hingst kallas valack och ett steriliserat sto kallas märr.

Föda är för orenuken allt som går att stoppa i magen! Åtminstone nästan. En orenuks huvudsakliga kost är kött, växter, svamp, rötter, sjögräs, fisk, kräftdjur mm. De har väldigt tåliga magar och tarmar som är anpassade för att ta emot och smälta ner näst intill all sorts föda. De kan äta av sopor utan att bli sjuka, och människomat är lika nyttigt för dem som det är för människor, även om inte alla orenuker uppskattar smaken av tillagad mat. Rå mat är oftast nyttigare för orenuker, och det är även det som är deras naturliga kost.

Övrigt är att parningssessongen är på våren, ett sto får oftast två föl. Första gången ett sto fölar är det dock vanligast med ett föl. Stona brukar betäckas vartannat år.En orenuk kan tänka och tala som en människa och har ungefär samma känslor som en. Dock tänker de mer naturligare och lyder sina instinkter hellre än att använda sunt förnuft. En vildorenuk har ofta svårt att trivas och anpassa sig till ett liv i fångenskap eller i samhället.  Redskap är också något de håller sig på avstånd på. En orenuk klarar sig alldeles utmärkt på de redskap den redan är född med; såsom klor, händer, klovar, mun, vingar mm. Ska de tillverka något använder de sina fingrar. Kan hända en nål av ben om de ska sy, eller en slipad sten om de ska slipa till något. Shamanen kan ibland använda verktyg, men annars använder orenuker nästan i regel aldrig det.

Orenuker lever i flockar och klaner. En flock är en samling av flera klaner, där en av klanerna är den som står högst i rang och alltså bestämmer. Hingsten i denna klan kallas "kung" och hans ledarsto för "drottning".En klan består av en hingst och hans ston. Hingsten är ledarhingst, och leder klanen. Det sto som står högst i rang i klanen är ledarsto. Ibland har hingsten några extra speciella ston i sin klan som då kallas "alfaston" och står högst i rang näst efter ledarstoet. Resten av stona i klanen kallas oreninnor.Alla orenuker har i regel ett flock-tecken, ett klan-tecken, ett klan-smycke, ett region-smycke och ett flock-smycke. Flock-tecknet är en symbol som representerar flocken. Flock-tecknet kan föreställa nästan vad som helst, och innehåller ofta många vackra detaljer. En orenuk får det endast ett flock-tecken om dess mor tillhörde en flock när den föddes. Den får således sin mors flocks flock-tecken. Denna symbol tatueras in i pälsen på orenukens vänstra bogblad med en specell färg som skiftar beroende på solljus (svart i mörker, sedan kan det skifta mellan grönt, blått, lila, brunt, guld och rött)Ett klantecken är ungefär samm sak som ett flock-tecken, men det representerar orenukens födelse-klan. Alltså får den den klans tecken som dess mor tillhörde när den födde orenuken. Detta tecken tatueras in med samma färg som flock-tecknet men på orenukens högra bogblad.Ett flock-smycke är ett smycke som sitter på orenukens vänstra horn (hingst) eller på vänstra sidan av hornet (sto). Varje flock har ett unikt smycke som representerar flocken. Oftast så har den flockens flock-tecken på sig. En orenuk får sin flocks smycke när den föds, men om den byter flock (vilket den troligtvis gör) så hänger den sitt förra flock-smycke på bakre delen av hornet (hingst) eller i manen i nacken (sto). Där det förra flock-smycket satt sätts då det nya flock-smycket.Klan-smycke är samma sak som flock-smycke, men det gäller klanen istället. Klan-smycken fungerar på samma sätt, förutom att de alltid ska vara på höger sida.Region-smycket symboliserar orenukens födelse-religion. Varje religon har en egen sten/mineral som symboliserar den. Religons-smycket är alltså bara ett band med religonens sten på som knyts ovanför flocksmycket.

Smycken används av orenuker till att symbolisera viktiga saker. Såsom klan och flock, men också vänskap, släktskap, syskonskap och kärlek.
På vänskaps-smycken ska det ENDAST vara något från vännen. Oftast flätar man ett armband av sitt tagel och ger detta till sin kompis. Ibland sätter man dit en orenuksten som man själv har producerat.
På syskonskap-smycken ska det vara något från det ena syskonet, men också något som hänger på som är från den andre. Det kan vara ett flätat armband av den enes tagel, och en liten bit flätat tagel fårn den adra som knytits ihop till en ring och hänger på armbandet. De bådas syskonas saker får inte knytas ihop, eller på något sätt sättas fast i varandra. De ska inte sitta ihop, men samtidigt inte vara skilda.
Ett släktskap-smycke är ett smycke från en orenuks släkting. Detta smycke ska vara gjort av något från släktingen, och sedan ska något från den andra orenuken flätas in men ha en lös ände. t ex ett flätat armband av släktingens tagel, med ett flätat snöre av orenukens tagel som i ena änden flätats in i armbandet men som hänger och är fri i andra.
Ett kärleks-smycke ska vara något från de båda älskande och det ska vara ihop-fätat, eller sitta ihop. Oftast flätar man ett armband av tagel från båda två.Alla dessa smycken är armband, och sätts på frambenen eller vingarna (vid handen). Orenukerna brukar oftast göra två smycken som de byter med varandra.Eftersom dessa smycken är ett tecken på att orenuken är omtyckt av någon - kanske flera - så litar andra orenuker mer på orenuker med många smycken. Ston tänder oftast på hingstar med flera smycken, liksom hingstar tänder mer på ston med många smycken.

Vapen har orenuk gott om - medfött. Ett sto är utrustat med sitt vassa långa horn, sina klor, händer på vingarna, vingarna, klon på vingen, klovarna, lättklovarna och tänderna med de utfällbara härntänderna i övre käken. En hingst har förutom detta förgrenade horn istället för ett rakt, längre utfällbara hörntänder, längre lättklovar och längre vingklor. De är också mer muskulösa och kraftiga. Ston är däremot mer viga och lätta. En hingst kan lätt med våld överta kontrollen över ett sto, även om han tack vare en inlärd instinkt aldrig skulle göra det såvida han inte blivit fel uppfostrad eller lider av en psykisk sjukdom. Det är dock känt att ett sto tack vare sin vighet och vassa lätta horn kan göra förödande skada, även mot en hingst. Ston har ofta ett "hemligt trick" som de kan ta till när de blir utsatta för våld; de kan vrida på sig och sticka hornet i den som attackerar dem. Oftast leder detta till döden för den som attackerar. Orenuken kan också spottas. Detta är en funktion som huvudsakligen aktiveras när orenuken blir hotad och trängd, eller om den blir överraskad. Blir den oavsiktligt överraskad och det inte är något farligt kan den stoppa sig själv, men om det är något den själv anser farligt tvekar den inte alls att spotta. Spottet är inte saliv, så man ska inte vara rädd för att få saliv på sig, "spottet" är en egen vätska som produceras i ett litet organ i orenukens kropp. När orenuken ska spottas stöts denna vätska upp genom munnen. Denna vätska svider och ger klåda väldigt mycket, men den är inte farlig och kan inte orsaka några allvarligare skador. Att gnugga bort spottet med vatten (eller något annat, vad spelar inte så stor roll) hjälper omedelbart (med förutsättningar för att man verkligen tvättar bort ALLT spott).  

Orenukstenar är ett speciellt litet fenomen som orenuken har. Orenuker är väldigt fixerad vid blänkande och vackra saker, och brukar samla på dessa föremål i samlingar som kallas orenukskatter. Större delen av dessa skatter består av orenukstenar, en slags sten som de producerar själva och som kan vara väldigt varierande i färg. Detta har också gett upphov till att orenuker används till odling av orenukstenar. Man ger dem vissa ingredienser för att de ska producera orenukstenar som används till smycken och dekoration. Orenukstenar kommer när de är färdiga ut ur ett speciellt hål, vilket är detsamma som ädelvätskan kommer ut från. Ädelvätskan används av orenuken till att märka revir och föremål som tillhör den, eftersom ädelvätskan luktar starkt av orenukens personliga lukt. När orenuker märker ut revir etc så kissar de alltså  inte, inte heller bajsar de. De har ett speciellt litethål i baken, som sitter under det vanliga hålet där bajset kommer ut. "Röret" inne i kroppen som är kopplad med detta hål, kallas ädelrör. Ädelröret delas upp i ett rör som är lika stor som tidigare, och ett mindre. Det mindre slutar i en säck där en speciell vätska produceras. Denna vätska, ädelvätskan, är lite vitt, genomskinligt och något mer trögflytande än vad vanligt vatten är. Fast det är ändå väldigt rinnigt av sig. Som ni kanske kan lista ut så när orenuken ska markera något sprutar den ut sån här vätska.Ni undrar säkert vad det stora röret är till för, och det som röret leder till och transporterar ut ur orenukens kropp, är vad hålet, rören och vätskan fått sitt namn ifrån (ädel). Detta rör leder till ett speciellt organ i orenukens mage (ädelvätskegrejen sitter vid urinblåsan och det där). När maten hamnar i magsäcken så förutom att smältas så plockas alla metall- sten- och mineralämnen bort och leds till just ädelorganet. Där görs ämnena om till vackra (eller inte vackra) stenar, som kallas orenukstenar. och de kommer slutligen ut genom hålet...